På Sveriges minsta grundskola är entreprenörskap givet: "A och o för levande landsbygd"
I byn Ammarnäs, med cirka 150 invåndare, i Västerbotten, har Jenny Sjöström i 25 år undervisat i byns grundskola, som är en av Sveriges minsta sett till antal elever. Till en början var de två pedagoger men sedan flera år tillbaka är hon den enda utbildade läraren. Men ensam – den etiketten gillar hon inte.
- Nej, jag är lite allergisk mot den. Vi har ett stort samarbete med närsamhället, deltar i aktiviteter och har en nära relation till entreprenörerna i byn, säger Jenny.
För med få elever, förra året var de sju stycken, fördelat över årskurser från förskole- sjätteklass har samarbetet med samhället alltid varit viktigt. Och för en levande by är skolan ett nav för att få folk att bo kvar. Så de hjälps åt.
Skolprojekt kring hållbarhetsmål görs tillsammans med lokala affären, eleverna sätter upp utställningar på hotellet i byn, samarbetar med föreningar eller är med på fiskefestivalen som en del av biologin.
Entreprenörskapet genomsyrar hela hennes arbetssätt och gör utmaningen att undervisa elever i så skilda åldrar samtidigt både lättare och roligare.
- Eleverna hjälper exempelvis till med att sätta potatis, det är både teknik, SO och NO. Men sedan när vi plockar upp den tar vi det ett steg till, att tillverka produkter, designa potatispåsar och hur får vi folk att köpa den?
"Jag tror vi i glesbygd har en fighting spirit i oss, ”Vi flytt int´”
När Ung Företagsamhet satsade även på utbildningsmaterial kring entreprenörskap även i grundskolan hoppade Jenny snabbt på tåget – och det har spridits snabbt i Sorsele kommun där alla grundskolor jobbar med det enligt henne.
Nu pågår exempelvis ett nytt projekt med Ung Företagsamhet och OK-Västerbotten med att skapa framtidens mack-station.
Det entreprenöriella lärandet i grundskolan ger både henne och eleverna mycket.
- De blir kreativa elever med framtidsvisioner, de ser att inget är omöjligt. De klarar skolan bra, tar ansvar, är modiga och duktiga på att ta initiativ, lösa problem och samarbeta, säger Jenny.
Men arbetet ger även något för hela samhället enligt henne. För hon tycker sig se en ny våg av inflyttningar till byn. Från sju elever förra året kommer de snart vara 15 – och där hon nu undervisar barn till gamla elever som flyttat tillbaka.
- Jag jobbar med en tidigare elev nu som hjälper mig som tänker sig att driva eget företag på deltid. Sedan har covid på ett sätt varit positivt då folk har kunnat jobba på distans. Då kan eleverna se att exempelvis ”jag kan ju vara arkitekt och ändå bo här.”
- Jag vill visa eleverna hur man lever i glesbygd, att de ska fråga sig ”hur ska jag kunna leva här när jag blir äldre?”. För man kanske inte kan räkna med att bli anställd.
Hur viktigt är entreprenörskap och att lära sig det tidigt för en levande landsbygd enligt dig?
- Det är a och o för att hela Sverige ska kunna leva. Jag tror att vi i glesbygd har en fighting spirit i oss, ”Vi flytt int´”. Det är ingen som gör något åt oss utan vi får göra det själva.